Det är Nicke Bloggs sista blogginlägg. Jag har gjort mitt. Det känns vemodigt och kommer att ge abstinensbesvär för mig, men det är dags.

Att blogga har varit ett gift för mig, en längtan och en drog. Det är förstås för att jag vet att ni finns därute. Min gode vän Martin Nilsson har försett mig med färsk statistik, och varje månad har bloggen haft hundratals läsare. Det är för alla er läsare jag skrivit och fotograferat. Strömkullegymnasiet är en fantastisk inspirationskälla. Jag har kunnat rapportera vad alla elever gör och vad vi har gjort tillsammans. Det har varit hur kul som helst. Resor, konserter och projektarbeten har varit extra kul, liksom skolavslutningar. Jag är inte en speciellt bra bloggare (jag har ingen blogg privat, och kommer inte att ha någon) men Strömkullegymnasiet har varit en guldgruva att skriva om. Det är förstås elevernas förtjänst.

Strömkullebloggen blev födelseplats för mitt filmskapande, som jag numera praktiserar vid sidan av lärartjänsten. På Strömkullebloggen har jag tillåtits vara lekfull och pröva nya grepp, hitta nya vägar och testat ny teknik. Jag tackar mina kollegor och skolledningen för att jag tillåtits hålla på så här.

Jag är sedan ett år tillbaka delvis tjänstledig och tillbringar inte samma tid på skolan längre. Det blir svårare att hinna med. Men under året har jag haft god hjälp genom att andra lärare skickat material till mig. Det senaste året har inte minst Annika Anderson Brodén och Urban Jansson gett mig mycket material att blogga om. Även Christina Thulin, Anna Jansson, Annelie Särud, Emma Bäckström, Josefine Gyllensteen, Andreas Näslund, Natalja Hult, Stefan Halvordsson, Jenny Ekelund, Johnny Spångberg, Martin Nilsson, Lars Utter och Patrik Sandström har bidragit. Tack till er alla!!!

På slutet har blogginläggen blivit mer och mer torftigt i mina ögon, och tillsist hinner jag inte ens med att gå loss när Lena Ph är på skolan. Ja, då är slutet nära.

Stort tack till Lubna och Gofran. Ni vet vad jag talar om.

Love you folks! Take care!

Nicke Blogg

Tags: